tisdag, februari 10, 2009

Tennant i hatt

Och jag som trodde att Neil Tennant mest intresserade sig för ryska revolutionen och filosofi. Men tydligen lägger Pet Shop Boys-sångaren de tjocka böckerna åt sidan på fredagskvällarna.

Läs själv här.

Som alla andra fina popstjärnor dissar han Idol och Simon Cowell.

Men inte för att det är skräp på burk som borde förbjudas.

Nej, Neil Tennant dissar Idol för att musiken är så smal och enahanda. Han vill ha bredare musikaliskt utbud i talangshowerna på tv.

Det är för övrigt en väldigt fin hatt Neil har på bilden i artikeln.

fredag, februari 06, 2009

Bob Marleys födelsedag

I dag skulle Bob Marley ha fyllt 64 år, vilket Karolina Ramqvist uppmärksammar i en krönika dagens DN Kultur.

Ordföljden "Bob Marleys födelsdag" förekommer 14 gånger i hennes text. Plus några gånger till i andra kombinationer, som till exempel "Bob Marleys födelsedagstraditioner".

Varsågod, gör vad du vill med den informationen.

onsdag, februari 04, 2009

En historia tillräckligt bra för att vara sann

Du jobbar med media. På kontorstid träffar du de coolaste människorna, dina hjältar. På fritiden sitter du med din gitarr och skriver låtar.

Det som bär dig framåt är en dröm: tänk om någon av de där coolaste människorna skulle få höra något av det du gjort och tycka om det och kanske… upptäcka dig?

Så att du fick bli en av dem.

Kanske var det så för Mark Seliger. Han jobbade som fotograf på de största tidningarna, som Rolling Stone och Vanity Fair. Och så skrev han låtar.

En dag råkade Jakob Dylan, tidigare sångare i Wallflowers och son till gissa-vem, få höra något av det han skrivit. Dylan jr erbjöd sig att hjälpa till att spela in dem och sedan ringdes det några telefonsamtal och plötsligt – eller ja, ett år senare - hade Mark Seliger en hel skiva inspelad. Med gästartister som Willie Nelson, Gillian Welch, Sheryl Crow och T-Bone Burnett.

Luck's changing lanes heter den. Projektet bär namnet Rusty Truck.

Jakob Dylan har kallat Seligers musik för "lonesome music", vilket passar ganska bra. Det är välgjord americana, full av ökensand och blå känslor. Seliger sjunger bättre än man kan förvänta sig om man bara skulle ha hört historien bakom skivan.

På sin hemsida kommenterar sångaren själv sin musik:

"It is kind of lonesome"/"It’s about memory, despair, self-discovery, and love gone wrong. A perfect world for country songwriting."

Luck's changing lanes är en riktigt bra skiva. Men den blir liksom ännu bättre med hjälp av historien bakom.

Åtminstone för mig, som ju i allra högsta grad har delat Seligers dröm.

Skivan har nyligen återutgivits i en fin utgåva som är försedd med fem videor, alla skapade av Seliger själv. De består av vackra, långsamma bilder på hästar och cowboys och drömmar.

Läs hela storyn på Rusty trucks hemsida.

söndag, februari 01, 2009

Portad

Jag: Hej, jag skulle lämna tillbaka den här filmen. Men den går inte att titta på. Det börjar flimra i scen fyra och efter ett tag stannar den. Sedan är det likadant i flera andra scener. Vi har testat den på flera spelare. Det är likadant på allihop.

Videobutikskillen: Jaha… (tittar ingående på omslaget) …det är det här bolaget som skickar dåliga filmer. Vad ska jag göra?

Jag: Klaga, kanske? Men hur kan du ersätta mig?

Videobutikskillen: Du kan få till godo på samma film. Vi har den inte inne just nu.

Jag: Jag vill inte se samma film igen. Jag har redan sett slutet på den. Jag har sett fragment av filmen, en scen här och en scen där. Men det känns som att jag kan den. Jag vill att du ger mig till godo-kvitto som gäller till vilken film som helst.

Videobutikskillen: Så du säger du har sett filmen? (drar upp axlarna och sträcker ut armarna med en frågande min i ansiktet = du har sett filmen, vad är problemet?)

Jag: Jag har inte fått den upplevelse som jag betalat för, eftersom jag varit tvungen att byta spelare flera gånger och bara kunnat se två tredjedelar av filmen. Jag tycker inte riktigt att du har levererat det du lovat.

Videobutikskillen: Mffm, mfff. (Tar upp discen och tittar på den. Har han bara någorlunda normal syn så ser han alla reporna på skivan, den påminner om en silverfärgad vinylsingel)

Jag: Det här är inte första gången jag är här med filmer som inte fungerar. Det är kass kvalitet på era filmer. Hur kommer det sig att…

Videobutikskillen: (Tittar på sin dataskärm) Ja, jag ser det. Du har varit här och klagat förut. Och du har en barnfilm till godo.

Jag: Va? Har jag? Men jag har säkert hyrt tio barnfilmer sedan vi klagade senast. Varför har ni inte sagt något? Jag har betalat varje gång, inte fått någon till godo.

Videobutikskillen: Mffm, mfff.

(Tystnad)

Jag: Det vore kul om du kunde säga något i stil med ”vad tråkigt” eller ”jag är ledsen att du fått din upplevelse förstörd”, men du verkar ju inte bry dig. Förra gången jag var här skyllde du på att kunderna förstör filmerna. Nu skyller du på filmbolaget. Men jag skiter ju i vem som har gjort det här. Jag har betalat dig och alltså tycker jag att du har ansvaret.

Videobutikskillen: Jo, jo.

Jag: Så hur gör vi då? Får jag en film till godo?

Videobutikskillen: Asså, jag säger du får se filmen en gång till. Men du vill inte se den en gång till.

Jag: Nej, jag har sett scen ett till tre, sedan fick jag hoppa till scen fem. Och så fick jag se scen sju och sedan slutet. Jag tycker inte att jag har fått det jag betalat för. Men jag vill inte se samma film en gång till.

Videobutikskillen: Mffm, mfff. Sa du scen fyra? Vi kan titta på den och se om det stämmer.

Jag: Ja, jag tycker att du borde titta på den. För den funkar inte. Men jag har inte tid att står här och titta på film med dig. Jag har familjen som väntar i bilen. Vi gör så här. Du behåller din skitfilm och pengarna och jag låter bli att komma tillbaka hit, ok? (Jag dunkar handflatan i disken, vänder mig om och går mot dörren.) Bra service! (Jag vänder mig om mot disken och applåderar – fånigt, jag vet, men jag är rätt upprörd och då blir man puckad).

Videobutikskillen: Vi vill inte ha dig som kund. Du är inte välkommen hit. Kom inte tillbaka!

- - - - - - - - - -

Det här är en rent subjektiv tolkning av det lilla drama som utstpelade sig på videobutiken i Fruängen igår. Videobutikskillen har definitivt en helt annan version.

Men förmodligen skiter han i vilket. Jag är bara en dryg, dum, jobbig kund, som ställer till problem. Hans butik skulle gå så mycket bättre om han slapp handskas med en massa kunder. Typ.

Jag vet inte varför jag hetsar upp mig så mycket över det här med människor som inte tar sitt ansvar. Som jag gjorde med CDon. Jag blir irriterad över att den som tar betalat för varor eller tjänster inte anser sig ha någon skyldighet. Om de säljer något som inte funkar så är det mitt problem, inte deras.

Varför ska det vara så svårt att bli professionellt bemött när man försöker insupa lite populärkultur?

Jag vet inte, jag är kanske gammal. Jag kanske bara borde ha antagit hans erbjudande och varit snäll och dum och medgörlig?

Fast mitt i alltihopa tycker jag att det är lite coolt att ha blivit portad. Jag som aldrig har blivit avvisad från krogen eller utesluten ur någon förening. Alltid skötsam. Nu blir jag portad, vid 35 års ålder. Äntligen.