onsdag, februari 04, 2009

En historia tillräckligt bra för att vara sann

Du jobbar med media. På kontorstid träffar du de coolaste människorna, dina hjältar. På fritiden sitter du med din gitarr och skriver låtar.

Det som bär dig framåt är en dröm: tänk om någon av de där coolaste människorna skulle få höra något av det du gjort och tycka om det och kanske… upptäcka dig?

Så att du fick bli en av dem.

Kanske var det så för Mark Seliger. Han jobbade som fotograf på de största tidningarna, som Rolling Stone och Vanity Fair. Och så skrev han låtar.

En dag råkade Jakob Dylan, tidigare sångare i Wallflowers och son till gissa-vem, få höra något av det han skrivit. Dylan jr erbjöd sig att hjälpa till att spela in dem och sedan ringdes det några telefonsamtal och plötsligt – eller ja, ett år senare - hade Mark Seliger en hel skiva inspelad. Med gästartister som Willie Nelson, Gillian Welch, Sheryl Crow och T-Bone Burnett.

Luck's changing lanes heter den. Projektet bär namnet Rusty Truck.

Jakob Dylan har kallat Seligers musik för "lonesome music", vilket passar ganska bra. Det är välgjord americana, full av ökensand och blå känslor. Seliger sjunger bättre än man kan förvänta sig om man bara skulle ha hört historien bakom skivan.

På sin hemsida kommenterar sångaren själv sin musik:

"It is kind of lonesome"/"It’s about memory, despair, self-discovery, and love gone wrong. A perfect world for country songwriting."

Luck's changing lanes är en riktigt bra skiva. Men den blir liksom ännu bättre med hjälp av historien bakom.

Åtminstone för mig, som ju i allra högsta grad har delat Seligers dröm.

Skivan har nyligen återutgivits i en fin utgåva som är försedd med fem videor, alla skapade av Seliger själv. De består av vackra, långsamma bilder på hästar och cowboys och drömmar.

Läs hela storyn på Rusty trucks hemsida.