Tillbaka till Kent

Lyssnar på nya Kent-låten På drift?, som man sedan i julas kan ladda ner från deras hemsida. Den känns som det sämsta bandet har satt sitt namn under någonsin.

Vilket kanske inte säger så mycket egentligen, eftersom jag förbehållslöst älskat det mesta Kent har gjort.

Men med senaste skivan Tillbaka till samtiden gjorde de något nytt genom att förvalta det gamla. Med På drift? försöker de skapa något nytt med hjälp av en snabb, nonchalant blick över axeln.

Det får mig att plocka fram Tillbaka till samtiden, den magnifika comebacken, och lyssna till Columbus, den magnifika singeln.

Den beskriver med kuslig precision hur jag kände när jag flyttade till stockholm, way back in 1995. Hur jag vandrade hem tidiga helgmorgnar genom ett snöigt Östermalm (där jag bodde då) med en blandning av total ensamhet och en känsla av att allting är möjligt i bröstet. Lilla jag i stora staden. Jag är glad över att jag inte befinner mig i den där känslan nu, men jag älskade den då.

"Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en okänd kontinent"

Kolla in videon till Columbus här.