James replik: "Elvis Costello är en musikalisk dyslektiker"

Nej, James blev inte frälst av min Costello-samling. "Fredrik och Elvis har inte kunnat leverera på något sätt", lyder omdömet om skivan.

Jag borde ju vara förkrossad, med en skadskjuten stolthet och en nedsablad musiksmak.

Men icke. För vem kan bli arg över en sågning när den framförs så älskvärt som James gör?

Han berättar i princip sitt livs historia för att kunna förklara varför han och Costello inte hittar varandra.

Läs själv:

Fredrik och jag har ungefär samma musiksmak, men det är något som förbluffar. Nämligen Elvis Costello.

Jag får inte ihop det. Alltså killen (Fredrik alltså) har döpt sin ena dotter efter en av mina all-time favoriter, Lucinda Williams. Det finns en lång rad artister som vi verkar både två gilla starkt. Steve Earle, Emmylou Harris, Coldplay, REM... ja listan är nog väldigt, väldigt lång.

Hur då kan vi ha så skilda åsikter om herr Costello?

Min gissning var att jag inte lyssnat tillräckligt på Elvis. För när Fredrik talade så högt om honom tänkte jag, "Dang, I must have been missing something". Och som Fredrik säger, han har nu bränt denna Elvis skivan till mig för att försvara sin hjälte. Jättespännande!

Jag spenderade en hel del av min helg med att låta skivan snurra runt. Skivan snurrade och till slut snurrade jag oxå. Jag släpper inte in Elvis. Fredrik och Elvis har inte kunnat levererar på något sätt, men VARFÖR? Vad är det som jag inte fixar hos artisten?

Jo mer jag lyssnade på skivan desto mer jag började tänka på min high-school baskettränare i USA där jag är uppvuxen. I highschool hade vi en ganska dålig baskettränare. Eller, nej han var inte dålig han bara fattade inte några saker som hade gjort oss till riktiga vinnare.

Visst vann vi en hel del matcher men Coach Fox (som han hette) var expert på att förstöra "momentum" (vad det nu heter på svenska, Fredrik får göra en footnote). Basket, kanske precis som musik, kan spelas på många olika sätt. Men det finns en gammal och nästan "Cardinal rule" bland framgångsrika baskettränare. När spelet flyter på och man börjar spela skit-bra, ändra för fan ingenting!!!.

Don’t call time-out!

Byt inte ut spelare!

Låt spelarna köra vidare, för de på planen har hittat en rythem som funkar just nu.

"If its not broken don’t fix it!!!". Go with your big guns! Etc…

Om ni undrar vad jag snackar om skall jag försöka förklara. Det handlar om hur Costello komponerar ihop sina låtar. Det händer gång på gång när jag lyssnar på skivan att, precis när jag känner att en låt tilltalar mig..precis.när det börjar hända något … just DÅ använder låtskrivaren sig av något ackord eller key-change som får mig att känna mig störd. (Jag är ledsen att jag kanske inte har de rätta termerna för att förklara det hela i musikaliska termer, jag är inte musiker själv). Costello byter spelare precis när det börjar bli bra. Det känns inte som Costellos lag har en chans att någonsin ta sig till finalen... och det är hans fel.

Och jag trotts allt en person som gillar att bli överraskad, tror jag iaf. Ifrågasätta gärna mitt sätt att tänka/lyssna. Utmana mig gärna! Show me something different! Gärna!

Men Elvis bara gör mig besviken och lämnar mig gång på gång med några rester av något jag precis börjat tro på. A musical tease.

Elvis har någon sorts musikaliskt dyslexi, i min värld.

Men jag har samtidigt inte gett upp och jag måste förklara varför. Min förra detta fru (och jag) gillar vin och mat. Jag, uppvuxen i Norra Kalifornien, hade förstås druckit mest viner ifrån Kalifornien. Mina förväntningar på ett vins karaktär bestod av mina erfarenheter ifrån den delen av världen och den inställningen vinmakare har där borta på USAs västkust. Jag trodde mig vara ganska säker på "vad ett gott vin är, hur den bör börja, och hur den bör sluta".

Min ex introducerade mig till Bourgon viner. Mina första intryck var lite grand som mina intryck av Costellos låtar. Jag blev förvirrade på hur vinet slutade…det kändes nästan som Bourgon stack iväg utan att ens säga farväl. No finish, no closure. Men det tog inte så många goda middagar tillsammans med barn och fru och en Bourgon för att börja upptäcka vad vinet hade att leverera. Det händer idag att jag går till systemet och köper en Bourgon och jag ser alltid fram emot det. Det är ju gott!

Kanske finns det hopp för mig och Elvis Costello, med tid och i de rätta sammanhangen kanske jag kommer att "förstå" vad Fredrik har förstått. Till dess kan jag bara konstatera att Costello laget verkar ha talang men tränaren vet inte riktigt hur han ska ta hem segern. Better luck next year Elvis!


James har för övrigt en hemsida med hans egen poesi och musik. Du hittar den här.