Äntligen!

Det tog ungefär tio år. Men i dag lyckades jag äntligen pressa mig igenom nålsögat och lägga vantarna på en biljett till en konsert med Bruce Springsteen.

Visst, även jag fick inledningsvis smaka på konsertarrangörens ris. Jag fick uppdatera sajten ett par gånger och bli utslängd lika många. Och en gång hann jag knappa in mitt kortnummer innan sajten hängde sig.

Men till slut hade jag en bekräftelse i min inkorg.

Det känns overkligt. Det känns som att jag har vunnit en stor rättegång mot ett multinationellt bolag.

Vilket jag på sätt och vis också har.

Många hade inte samma tur som jag, rapporterar kvällspressen, som nu manar till uppror.

Och visst är det en rätt bisarr business det där?

Och visst har vi väl nu fått ytterligare ett bevis på att Live Nation hatar oss alla?

Men just i dag var det min tur att få vara ett undantag. Att få krypa genom nålsögat. Det känns overkligt. Och skönt.

Vi ses i juni, Boss.