15 nyanser av höst

Det här är vad som ska snurra i vår bilstereo och ditt Spotify för att ackompanjera hösten.

Det är musik som passar för de dimmiga dagarna, den klarblå hösthimlen och de dramatiska stormarna. Gamla höstklassiker varvas med nya.

Varsågod!

Höst i radhuset
1. Silver Rider – Robert Plant
2. In My Eyes – Robyn
3. True Faith – New Order
4. If You Want It – Orchestral Manoeuvres In the Dark
5. Some Kind Of Nothingness – Manic Street Preachers & Ian McCulloch
6. Closer To Heaven – Pet Shop Boys
7. First Train Home – Imogen Heap
8. Butterfly, Butterfly (The Last Hurrah) – A-ha
9. Only When I Lose Myself – Depeche Mode
10. Never Be the Same Again – Puressence
11. Celebrate The Silence – Joy Serene
12. Västerbron – Laakso
13. Wonderful Life – Hurts
14. King’s cross – Tracey Thorn
15. The Space in Between – How to Destroy Angels

The return of den svenska avundsjukan

Varje gång som jag i egenskap av popjournalist skrev något elakt om Tomas Ledin - och det var rätt ofta - så fick jag brev från läsare som inte delade min åsikt och som tyckte att jag var dum i huvudet. Inget konstigt med det.

Desto konstigare var det så ofta återkommande argumentet att orsaken till min kritik var att "jag var avundsjuk". Det skulle alltså ha varit min högsta önskan att få stå på en scen med uppknäppt vit skjorta och sjunga pekoral om den svenska sommaren och tvåsamhetens lycka. Och nu när det kommit någon jävel och snott min plats så hämnades jag på honom genom att skriva elakheter.

Det var rätt tröttsamt. Och en retorik värdig en sandlåda. Försöker man säga emot så ger det bara brevskrivaren mer vatten på sin torftiga kvarn.

Så därför skrattar jag högt åt det brev som Lorne de Wolfe, reklamman och sångare i legendariska Hansson de Wolfe United skrivit åt ett antal svenska rockjournalister, bland annat Expressens Anders Nunstedt och sydsvenskans Håkan Engström. Varför han skrivit brevet? För att för många tycker om Håkan Hellström.

Om många tycker samma sak så måste det ju bero på flockbeteende. Alla vill ju innerst inne vara Håkan Hellström. Verkar de Wolfe tycka.

Brevet, som av en ren händelse sammanfaller med brevskrivarens nya skiva, är ju egentligen bara ett aningen mer subtilt sätt att uttrycka samma sak som Ledin-kramarna ville säga när de skrev sina ilskna brev till mig.

När jag läser de Wolfes brev känner jag mig så glad över att slippa befatta mig med popjournalistik.

Jag är glad över att behöva slippa förklara vad kritik egentligen går ut på. Precis som Ledin-kramarna verkar ju Lorne de Wolfe ha missuppfattat poängen med kritik. Och att en bra skiva är en bra skiva.

Han verkar inte heller riktigt känna till rockjournalistens natur, som ju i de flesta fall är den raka motsatsen till flockbeteende. Rätt ofta handlar det om människor som tillbringar mer tid framför stereon än vad som egentligen är hälsosamt.

Jag vet, för jag är en av dem.

Innerst inne är vi en nation av raggare

Jag har väl aldrig brytt mig om Volbeat. Men den här recensionen väcker onekligen min nyfikenhet. Och munterhet, inte minst.

"Det underlättar att Volbeat fyller låtarna med den sortens ”whööö-hööö”-körer som de flesta människor börjar skråla efter en halv dunk hembränt", skriver den mycket underhållande Fredrik Strage.

Visst är det väl alltid roligare med sågningar än hyllningar?

En fredagkväll vid stereon

Ja, ungefär så föreställde jag mig den här spellista. Du vet, man står med ett glas vin i handen framför stereon och skivsamlingen och så börjar man rada upp favoriter man vill lyssna på. De har ingenting - eller i varje fall väldigt lite - med varandra att göra annat än att de råkar passera i den ständiga medvetandeströmmen av musik som man har i sitt huvud och som strömmar lite snabbare just när det är fredag och man har ett glas vin i handen.

När man slutar är flaskan tom och golvet fullt av tomma skivfodral.

Spellistan skapades enligt detta dogmaliknande manifest. Bara bra låtar som dök upp i huvudet. Allt skulle få plats, coolt och ocoolt, gammalt och nytt. Sedan kunde jag förstås inte hålla fingrarna borta och har finputsat lite, lite i efterhand, låtit några låtar byta plats och så. Men på det stora hela ser den ut så här.

Klicka här och låt helgen börja!

Friday night stream of conciousness

Prince – When Doves Cry
Postal Service – Against All Odds (Take A Look At Me Now)
Nitzer Ebb – Once You Say
Nine Inch Nails – The Hand That Feeds - Photek Straight Remix
Lustans Lakejer – Diamanter är en flickas bästa vän - Skugge/Tilliander 2007 Version
Jesus Jones – International Bright Young Thing
Orchestral Manoeuvres In The Dark – If You Leave
autoKratz – Stay the Same
Bronski Beat – Why?
Joy Serene – For You
White Lies – To Lose My Life - Filthy Dukes Remix
Robyn – Hang With Me
Britney Spears – Piece of Me
Skinny Puppy – Assimilate
Bomb The Bass – Beat Dis
Peter Bjorn And John – It Don't Move Me - PBJ vs Miike Snow Remix
England New Order – World In Motion