Mellanlandning i vardagen

Klockan sju i morse kom jag tillbaka med nattåget från Göteborg. Om en liten stund ska jag packa in radhusfamiljen i bilen och åka till fjällen. Den här veckan bjuder tillvaron på kontraster.

Jag är fortfarande alldeles skakig i kroppen efter gårdagens konsertupplevelse. Det har blivit många konserter i stora lokaler genom åren, men frågan är om någon har känts så här mycket tidigare. Jag vågar påstå att vi hade hockeyrinkens bästa platser, alldeles vid den brygga som gick ut i publiken från scenen, vilket förmodligen förklarar varför den här konserten känns större än någon jag tidigare har sett med syntluggarna från Basildon. Hade mina armar varit en meter längre hade jag kunnat snudda vid Martin och Dave när de gjorde sina utflykter ut på bryggan.

Det var dock inte möjligheten att tafsa på en rockstjärna som gjorde upplevelsen häftigt. Att vara i en så stor och trist lokal och ändå kunna se svettpärlorna i sångarens nacke gör att det blir något annat än en ordinär arenarockspelning. Man får liksom både storslagenheten och det intima.

Musiken? Jo, Depeche Mode är i högform. Stort, tungt, vackert varmt och coolt. Jag är mycket avundsjuk på dig som får möjligheten att se dem på onsdag i Stockholm.

Själv är jag, som sagt, i fjällen då. Därför blir det nu tyst på denna sida under några dagar.