Anna + Idde
Anna Stadling är en av min frus närmsta vänner. Dessutom sjöng hon på vårt bröllop. Så det är inte med helt objektiva öron jag lyssnar på hennes och Idde Schultz' nya skiva Vägar hem.
Men jag inbillar mig att jag hade blivit rätt förtjust i den här plattan även utan att ha dessa band.
Vägar hem består av en samling sånger skrivna och tidigare utgivna av svenska artister från främst 1970- och 1980-talet. Bland låtskrivarna finns obligatoriska elefanter som Anders F Rönnblom, Ulf Lundell och Toni Holgersson. Men här ryms också gömda guldkorn av Reeperbahn, Jakob Hellman, Docenterna och Perssons Pack.
Allra bäst blir det i just Perssons Packs Bröllopsdag, där sångerskornas röster dansar runt varandra i en kolsvart vals. Eller i John Holms Den öde stranden, som blir en suggestiv avskedssång. Eller i Magnus Lindbergs Ser du, där Anna sjunger så att man tappar andan.
På de riktigt stora coverskivorna berättar artisten sin egen historia genom att sjunga andra artisters låtar. Kevin Rowlands My beauty är ett paradexempel på en sådan. Till den nivån har Vägar hem ganska långt. Däremot väcker den en stark lust att börja rota i min egen skivsamling. Och enbart det är ju någon sorts kulturgärning.
Men jag inbillar mig att jag hade blivit rätt förtjust i den här plattan även utan att ha dessa band.
Vägar hem består av en samling sånger skrivna och tidigare utgivna av svenska artister från främst 1970- och 1980-talet. Bland låtskrivarna finns obligatoriska elefanter som Anders F Rönnblom, Ulf Lundell och Toni Holgersson. Men här ryms också gömda guldkorn av Reeperbahn, Jakob Hellman, Docenterna och Perssons Pack.
Allra bäst blir det i just Perssons Packs Bröllopsdag, där sångerskornas röster dansar runt varandra i en kolsvart vals. Eller i John Holms Den öde stranden, som blir en suggestiv avskedssång. Eller i Magnus Lindbergs Ser du, där Anna sjunger så att man tappar andan.
På de riktigt stora coverskivorna berättar artisten sin egen historia genom att sjunga andra artisters låtar. Kevin Rowlands My beauty är ett paradexempel på en sådan. Till den nivån har Vägar hem ganska långt. Däremot väcker den en stark lust att börja rota i min egen skivsamling. Och enbart det är ju någon sorts kulturgärning.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home