Ett år utan Paul Hester

Förrförra veckan var det ett år sedan Paul Hester klev in i en park i Melbourne med ett rep i handen, med syftet att avsluta sitt liv, något som han också lyckades med. Paul Hester var trummis i Crowded House och en förgrundsfigur inom popvärlden downunder. Ogillar man skojfriska trumslagare i prickig skjorta och hatt så hade man nog svårt för Paul Hester. Själv tyckte jag att det var just hans uppenbarelse - och hans stämsång, naturligtvis - som gav Crowded House sådan dynamik.

Du var en skön snubbe, Paul. Synd att du jobbade så hårt på att upprätthålla den fasaden att du glömde bort att brotta ner dina demoner. Hoppas du har det bättre där du är nu.

Paul Hester ingick i den sista "riktiga" upplagan av Split Enz (som av min nya zeeländske kompis Greg har beskrivits som "NZ:s Gyllene Tider". Fast det är nog bara i nationell popularitet som dessa band kan jämföras; rent musikaliskt har de inte särskilt mycket gemensamt) och gick sedan vidare till Crowded House tillsammans med sångaren Neil Finn.

I juni återuppstår Split Enz för femtioelfte gången för en australienturné, med bröderna Neil och Tim Finn i spetsen. Det är den upplaga av bandet som spelade in skivan den new wave-färgade plattan True Colours 1980 som nu ger sig ut på turné.

Det är ingen vild gissning att bandet kommer att hedra Hesters minne på något sätt under turnén.