Moz is in the radhus

Så landade till slut Morrissey i radhuset. Och nu har han barrikaderat det och spikat igen fönstrena och sitter vid stereon med det där maskingeväret från omslaget till You are the quarry riktat mot mig. Så fort tonerna av At last I am born har klingat ut lyfter han det och tvingar mig att spela hela Ringleader of the tormentors från början en gång till. Jag gör som han befaller. Moz säger man inte emot. Inte ens utan maskingevär.

Om man - som tidigare diskuterats här - lyckas bortse från barnkörerna så är Ringleader of the tormentors ett stortartat album, fullt av klassiska Moz-oneliners. Hur bär han sig åt för att skriva sådana texter?

"A working-class face glares back att me from the glass, and lurches: 'forgive me, on the streets I ran, turned sickness into popular songs'"

Eller:

"I live the life, I feel the pain, to sing the song, to tell the tale, I wish I´d never even heard the song"

Och ja, det finns många, många fler. Morrissey är min vän.