Den bästa kvällen

Så fort jag klivit in i rummet stannar jag upp. Och lyssnar. Den redan höga pulsen skenar ytterligare lite. Det är inte sant! Det är bara inte sant!
I högtalarna spelas David Bowies Heroes.
En fantastisk låt, javisst, men kanske ingen som i vanliga fall får hjärtat att slå dubbla slag.

Men just nu och just här är det verkligen för bra för att vara sant att den spelas. För det var i just det här rummet som den skrevs.

Det har det bara gått någon timme sedan vi i rummet intill har fått se Alan Wilder och Paul Kendall framföra Recoil-låtar på scenen i ett tungt och hypnotisk och oerhört visuellt event. Det är tredje gången någonsin Wilder placerar sitt Recoil-projekt på en scen. Eventet – Wilder väljer att kalla det så, han undviker ordet ”konsert” – har fått oss att tappa andan och bokstavligen dragit allt syre ur lokalen.

Ytterligare några timmar tidigare har vi fått höra Gareth Jones och Daniel Miller – Depeche Modes producent/ljudtekniker respektive skivbolagsdirektör – bjuda på ett ljudkollage baserat på mastertejperna från inspelningarna av Depeche-plattan Construction time again från 1983. Vi har fått lukta, känna och lyssna på en del av rockhistorien. Vi är nördar och vi är i sjunde himlen.

Och nu kliver vi in i en bar där Jones, Miller, Kendal och Wilder befinner sig för att varva ner efter sina spelningar. Och baren är inhyst i Hansastudion i Berlin, där kvällens spelningar har ägt rum.

Det är klassisk mark. Här har Depeche Mode, Iggy Pop och U2 skapat musik. Här har Black Celebration, Lust for life och Achtung Baby spelats in.

Och så Bowie, då.

Det var i fönstret till just det här rummet som Bowie satt och tittade ut och såg sin producent Tony Visconti kyssa en kvinna som inte var hans fru. Det inspirerade honom till att skriva Heroes, den låt som främst symboliserar hans Berlin-period och som kanske är hans karriärs höjdpunkt.

Och nu spelas den här. Just nu, just här. Med alla dessa människor i rummet. Det är nästan för mycket. Det är för mycket.

En galen kväll – en av de allra bästa – når i detta ögonblick sin absoluta kulmen.

Historien dansar framför mina ögon.

Låt den aldrig ta slut.