De do do do, de da da da

Ibland måste man ha lite tråkigt för att uppskatta det verkligt goda här i livet. Så därför fyllde de många och långa jampartierna under The Police-konserten någon sorts funktion.

Och när godbitarna serverades var det förstklassigt: Truth hits everybody, Message in a bottle, Can't stand losing you, So lonely. Till och med De do do do, de da da da och Every little thing she does is magic lät förvånansvärt bra.

Sting var i fin form, Stewart Copeland påminde om Animal bakom sitt enorma trumset (han måste ha slagit något sorts percussionrekord i Wrapped around your finger) och Andy Summers såg ut som... ja, en 64-årig gubbe med blonda slingor i håret som mest längtar efter en kopp te.

Precis som det brukar vara med band som man lyssnat på länge, men som man aldrig har sett live, så gick jag hem och lyssnade på Police-plattorna med nya öron. Saker och ting föll plats.

I morse, när det fortfarande susade lite i mina öron efter konserten, lät till och med Ghost in the machine bra.