Längst fram i Globen i kväll

The Police är i stan. Under två kvällar spelar de i Globen. I de recensioner jag har sett av gårdagens konsert gnälls det programenligt över de långa solona och jampartierna. Jag kan tänka mig att publiken var nöjd ändå och att Sting inte kommer att kräva någon ursäkt av tidningarna.

Ikväll blir det min tur att få se The Police. Jag är lite kluven till hela grejen. Jag har betalat jättemycket pengar för att få sitta på parkett i Globen för att få se ett gäng gamla jazzmusiker, som är närmare min far än mig i ålder, spela popmusik som var het för 25 år sedan.

Och så har vi det där med Sting; han som personifierar allt det som är fel med popmusik. Hur kom det sig egentligen att det han gjorde med The Police var så bra och att det han gjort sedan, som soloartist, kunnat bli så outhärdligt tråkigt?

Mitt svar, eller rättare sagt min gissning, på den frågan: Stewart Copeland.

Fast hur man än vrider och vänder på det så är det en dröm som går i uppfyllelse för mig ikväll.