Lill-lördag

Onsdagen är veckans höjdpunkt för oss diskofiler. Det är skivbolagens skivsläppardag och tidningarnas recensionsdag. Jag älskar och har alltid älskat skivrecensioner, både att skriva och att läsa. Minst en av onsdagens första vakna timmar i radhuset ägnas därför åt att plöja igenom vad alla tyckt och tänkt om aktuella plattor.

Roligast blir det när man efter ett tag lär känna recensenten och dennes smak och lär sig att hitta nyanserna i språket. En dålig recension kan på så sätt bli en aptitretare. Och tvärtom.

Dagens roligaste recension är Andres Lokkos sågning av Built to spill's nya platta i Svenskan. Den finns ännu inte utlagd på nätet, men bland annat skriven han följande: "När mänskligheten år 2134 sedan länge utrotats och världen tagits över av kackerlackor kommer några av dem garanterat odla skägg, bära truckerkeps och hävda att Built to Spills muskulösa tristess är grejen". Man kan ha många åsikter om recensenten, men texten rör onekligen om i indiegrytan. Och vi har rätt kul under tiden.

Efter sisådär tusen år av recenserande är jag dock pinsamt medveten om att många inte väljer att läsa skivrecensioner på samma sätt som jag. Världen må stå i lågor, men likväl kan inget väcka människors engagemang som en sågning av favoritartistens nya platta. Någonstans har jag en bunt med hatbrev som arga läsare, främst medelålders män och Rolling Stones-älskande tanter, skickat mig. Det är väldigt rart.