Rocky Dennis in heaven

Gud, vad det är skönt att inte längre vara recensent. Gud, vad skönt att jag slipper.

Tänker jag, när jag läser alla hejdlösa hyllningar av Jens Lekmans nya platta.

För då, om jag hade varit recensent alltså, hade jag ju behövt köpa den. Det hade varit min förbannade plikt att kolla upp något som så unisont kramas sönder och samman av kollegorna. Och så hade jag lyssnat och tänkt "jaha?" och så hade jag ställt den i samlingen, bredvid hans första skiva. Och så hade den fått stå där och, som man säger, samla damm.

Jag var mätt på Jens Lekman redan när han släppte sitt debutalbum. Jag förstår inte storheten och berörs inte av musiken.

Och nu slipper jag lyssna på honom.

Gud, vad skönt.

Men Night falls over Kortedala är en fin titel, det kan jag inte komma ifrån.