Rapport från gränsen

Det känns som en scen ur Sagan om ringen. Eller som att stå och blicka mot Törnrosdalen. På andra sidan floden ligger diktaturen Burma, inbäddad i dramatiska berg och mörk, tät grönska. Det är ett land där ondskan härskar.

Jag har följt situationen i landet under de senaste fem åren, tack vare min fru, som under ett år i Thailand jobbade som volontär med flyktingar från Burma.

Nu är vi på besök hos hennes vänner i Chiang Mai och jag får för första gången själv besöka gränsen till Burma.

Visst, det är bara ett stycke land med några berg och lite skog, det som jag ser på andra sidan floden. Men vetskapen om allt lidande och elände som gömmer sig i skogarna gör utsikten märkligt skrämmande. Liksom vetskapen att det kanske sitter någon i en vaktutpost och betraktar mig genom en kikare.

Livet hemma i radhuset påminner väldigt lite om den vardag som flyktingarna i den lilla by som vi besöker upplever. "Ibland hör vi gevärsskott i skogen på andra sidan", berättar en flicka som vi träffar.

Musik? Ja, på night market i Chiang mai får man en färsk, hembränd cd för tjugo spänn. Jag köper inget. Jag har inga särskilda åsikter om piratkopiering, annat än att jag inte står ut med hemkopierade omslag. Jag vill ha hela paketet, hela känslan liksom, med omslag och tryck på skivan. Det är en dyr princip.

Däremot frångår jag mina principer när jag hittar säsong fyra och fem av Six feet under på dvd. Köper dem, liksom Walk the line, den nya Nicke Nyfiken-filmen och en live-dvd med Ben Folds Five. Totalt pris: lite drygt 200 kronor.

Det är en galen värld.