Sweet Matthew

Skulle jag någon gång tvingas rangordna mina favoritartister skulle Matthew Sweet hamna ganska högt upp på listan. Somliga dagar skulle han nog till och med hamna överst.

Sedan storsatsningen med supertrion The Thorns för några år sedan har Sweet återgått till en lofi-tillvaro, med svårtåkomliga utgivningar på små skivbolag. Det verkar i princip omöjligt att hitta hans skivor i svenska skivaffärer. Det är mycket synd, för han är - femton år efter genombrottet med plattan Girlfriend - alltjämt en av de mest intressanta artisterna inom genren powerpop.

Nu har han en ny skiva på gång, som också lär bli svår att få tag på bland svenska månglare. Det är ett samarbete med Susanna Hoffs från The Bangles. På skivan Under the covers Vol.1, som släpps den 18 april, sjunger de sig igenom sina favoritlåtar från 1960-talet (och en från 1970-talet). På deras hemsida kan du lyssna på några av spåren. Det låter mycket angenämt.

Här är låtarna på skivan:
1. I See The Rain (The Marmalade)
2. And Your Bird Can Sing (The Beatles)
3. It’s All Over Now, Baby Blue (Bob Dylan)
4. Who Knows Where The Time Goes? (Fairport Convention)
5. Cinnamon Girl (Neil Young And Crazy Horse)
6. Alone Again Or (Love)
7. Warmth Of The Sun (The Beach Boys)
8. Different Drum (The Stone Poneys)
9. The Kids Are Alright (The Who)
10. Sunday Morning (The Velvet Underground)
11. Everybody Knows This Is Nowhere (Neil Young And Crazy Horse)
12. Care Of Cell 44 (The Zombies)
13. Monday Monday (The Mamas And The Papas)
14. She May Call You Up Tonight (The Left Banke)
15. Run To Me (The Bee Gees)

Att skivans titel avslutas med "Vol.1" låter lovande. Fast nog vore det ännu roligare om Matthew Sweet släppte en ny skiva med eget material.

Jag intervjuade honom i samband med The Thorns spelning i Stockholm för tre år sedan. Han gjorde sitt bästa för att leva upp till sitt efternamn och verkade inte alls särskild besvärad över att jag hellre ställde frågor om Girlfriend än om hans pågående projekt. När intervjun var över och vi följdes åt till dörren frågade han mig högt och glatt om jag visste vart han kunde få tag på gräs. När jag, aningen paff och svenskt rekorderligt, förklarade att jag endast kunde erbjuda honom svaga cigaretter skrattade han och skakade på huvudet och sade "nah, that won´t help me".

Min artikel om The Thorns hittar du här.