Farväl melodifestivalen

I går morse vaknade jag med två sånger i mitt huvud. Den ena var Hard rock hallelujah, Finlands fantastiska Eurovisionsvinnare, med sin självhäftande refräng. Den andra var Litauens We are the winners, som ju mer jag tänker på det är ett stycke genialitet. Tänk på alla stimpengar som upphovsmännen kommer att tjäna under resten av den här tävlingens historia!

Dessa två låtar var melodifestivalens ytterligheter, i en final som infriade alla förväntningar. Den var lagom dålig, lagom vulgär, lagom trivsam. I radhuset käkades det texmex och yttrades cynismer. Den där märkliga hjärtklappningen inföll under Sveriges framträdande. Och sedan blev det lite omröstningsnerver. Precis som det ska vara.

Och så hölls det telefonkontakt med schlagervänner i Skultuna och Nacka. Några av kvällens sms:

"Klart bäst hittills säger - mormor! Viktor är lyrisk över vingarna" - Maria efter Lordis framträdande. Viktor fyller fem år i augusti.

"'Skjutsa mig med trucken', varför sjunger hon så?" - Maria om Makedoniens bidrag.

"Men nu somnar man ju alltså. Och vi ska åka på semester till det där landet. Tur att man slutat med disko. Verkar vara dåligt drag" - Maria om pausunderhållningen.

"Det verkar bli en strid mellan det onda och det ondare" - El Robbo några minuter in i omröstningen, då Lordi ledde och Carola låg tvåa.

Nu börjar det mödosamma arbetet med att radera alla filer i huvudet som är märkta "Melodifestivalen 2006". Tack för allt och grattis Finland! Jag röstade på er!