Summan av nördighet är konstant

När jag var omkring tio år gammal visades en TV-serie om Himalaya på lördagskvällarna.

Jag följde den slaviskt. Jag fascinerades av de vackra och samtidigt vilda bergen och människorna som försökte tygla dem.

När sista avsnittet hade sänts fanns det en passion kvar. Under några år läste jag allt jag kom över om berg i allmänhet och Himalayas toppar i synnerhet. Jag kunde deras altitud och jag visste vem som hade bestigit dem och när. Jag kunde skilja bergen åt genom att titta på bilder. Jag skrev listor över världens högsta berg.

Sedan kom musiken in i mitt liv och jag började skriva andra listor istället.

När jag nu, tjugofem år senare, får se Himalayas berg med egna ögon väcks passionen till liv igen.

Och jag uttrycker min passion på samma nördiga sätt som musikälskaren.

Jag samlar.

Jag länsar varenda butik jag passerar under mina vandringar genom Kathmandu och Pokhara på böcker om berg och om människor som har dött när de försökt bestiga dem eller om fantastiska män och kvinnor som överlistat naturens krafter.

Och det har skrivits många sådana böcker, tro mig.

På bilden finns några av de böcker, filmer och kartor som jag köpt under vår resa till Nepal. Om två månader kommer resten, skeppat med båt: sju kilo böcker, samtliga om Mount Everest.

Det kommer ta mig några år att läsa alla dessa böcker och se dessa filmer, jag vet.

Men jag kommer att vara lycklig varenda sekund.