Min iPod älskar mig

Jag sjunker ner i sätet på tunnelbanan och stoppar lurarna i öronen. Jag är trött efter att ha bevakat en två timmar lång hearing i socialutskottet och dessförinnan ha haft en natt med för lite sömn. Således längtar jag efter lite mjuka tongångar att slumra bort en kvart till.

Men min iPod vill något annat. Den fläskar på med Die a little every day med Velvet Crush, The Big guns med Jenny Lewis, Long time man med Nick Cave & the Bad Seeds samt Selfdestruction bust med Turbonegro, i nämnd ordning. Det visar sig vara precis vad jag behöver. I höjd med Liljeholmen är jag klarvaken och när jag kliver av tåget i Fruängen studsar jag fram på perrongen.

Jag börjar misstänka att shufflefunktionen inte har något med slumpen att göra.


Min iPod känner mig bättre än jag själv.